Tvångssyndrom (kallas även för OCD) är ett vanligt långvarigt psykiskt tillstånd som orsakar tvångstankar och tvångsmässiga beteenden.
När din vårdpersonal har bestämt dina specifika behov kan de ge råd om den produkt som bäst passar dina behov och ditt tillstånd.
Ta reda på mer om symtom, behandling och hantering av tillståndet.
Tvångssyndrom är ett psykiskt tillstånd som kan påverka både tankar och beteende. Även om det kan utvecklas i barndomen framträder det vanligtvis i tidig vuxen ålder.
Personer med tvångssyndrom upplever tvångsmässiga och oönskade tankar, bilder eller drifter. De hanterar eller neutraliserar ofta dessa tankar genom att utföra tvångsmässiga och repetitiva beteenden. Detta kan leda till en cykel av upprepade, okontrollerade och oönskade tankar och beteenden som kan ha en betydande inverkan på deras dagliga liv. Till exempel kan en person med en tvångsmässig rädsla för inbrottstjuvar upprepade gånger kontrollera dörr- och fönsterlås på ett överdrivet sätt.
Många människor upplever ibland liknande plågsamma och oönskade tankar samt lusten att utföra repetitiva beteenden, men detta kan vara kortvarigt och betyder inte att de har tvångssyndrom. Vid tvångssyndrom är de plågsamma tankarna och repetitiva beteenden ihållande. Människor med tvångssyndrom fortsätter att kämpa med sina tvångstankar även om de vet att idéerna inte är baserade i verkligheten.
De tvångsbeteenden som olika individer använder som svar på sina tvångstankar kan tillfälligt lindra ångesten, men tvångstanken och ångesten kommer snart tillbaka, vilket gör att cykeln börjar om igen.
Tvångssyndrom är ett enskilt tillstånd, men olika människor kan uppleva det på olika sätt. De flesta med tvångssyndrom tenderar att ha både tvångstankar och tvångsbeteenden men det är möjligt att bara ha det ena utan det andra. Dessutom varierar typerna av tvångstankar och tvångsbeteenden mellan olika individer. Till exempel kan vissa människor fokusera på renlighet medan andra kan utveckla överdrivet samlande som ett symptom.
Vissa experter tror att tvångssyndrom som börjar i barndomen skiljer sig från den slags tvångssyndrom som utvecklas hos vuxna. En studie som undersökte tvillingpar visade att gener spelar en större roll när tvångssyndrom börjar i barndomen än när symtomen förtvångssyndrom börjar i vuxen ålder[1].
[1] Inouye E. Similar and dissimilar manifestations of obsessive-compulsive neuroses in monozygotic twins. Am J Psychiatry. 1965;121:1171-1175. doi:10.1176/ajp.121.12.1171
En studie av prevalensen av tvångssyndrom hos personer 20 år och äldre i 17 stora europeiska länder uppskattade att det fanns 6,4 miljoner fall 2019 och förutspådde 12-månadersprevalensen 2029 att variera mellan 16 av 1 000 i Italien och 17 av 1 000 i Norge[1].
Den globala förekomsten av tvångssyndrom har uppskattats till 1,5 % för kvinnor och 1,0 % för män. Fler män drabbas i barndomen. Dock har kvinnor en något högre prevalens i vuxen ålder[2],[3]. Tillståndet påverkar människor av alla kön, etniciteter och socioekonomiska klasser.
[1] Khan MK, Dupuy AV. Estimating the prevalence of obsessive compulsive disorder in Europe over the next ten years. Poster presented at: World Congress of Psychiatry; August 21-24, 2019; Lisbon, Portugal. doi:10.26226/morressier.5d1a038557558b317a140ebd
[2] Weissman MM, Bland RC, Canino GJ, et al. The cross national epidemiology of obsessive compulsive disorder. The Cross National Collaborative Group. J Clin Psychiatry. 1994;55 Suppl:5-10.
[3] Kessler RC, Chiu WT, Demler O, Merikangas KR, Walters EE. Prevalence, severity, and comorbidity of 12-month DSM-IV disorders in the National Comorbidity Survey Replication (published correction appears in Arch Gen Psychiatry. 2005 Jul;62(7):709. Merikangas, Kathleen R [added]). Arch Gen Psychiatry. 2005;62(6):617-627. doi:10.1001/archpsyc.62.6.617
Personer med tvångssyndrom kan ha symtom såsom tvångstankar, tvångshandlingar eller båda. Symtomen kan ha en negativ inverkan på alla aspekter av deras liv, såsom arbete, skola, universitet och personliga relationer.
Tvångssyndrom kan få människor att uppleva upprepade oönskade och plågsamma tankar, så kallade tvångstankar. Man kan också känna ett behov av att utföra vissa repetitiva beteenden för att reagera på och neutralisera dessa tankar, och detta kallas för tvångsbeteenden. Vanligt förekommande symtom inkluderar:
Även om vissa tvångstankar kan vara skrämmande för de med tvångssyndrom betyder det inte att de kommer att agera efter tankarna.
Alla tvångshandlingar har inte en uppenbar eller logisk koppling till den tvångstanke de används för att neutralisera. Men att utagera beteendet kan ge individen en viss lättnad från tanken.
Vissa individer med tvångssyndrom kan också ha en ticstörning. Detta kan inkludera plötsliga repetitiva rörelser såsom att blinka, grimasera eller rycka med huvudet eller axlarna, eller ljud såsom upprepad halsrensning, sniffande eller grymtande.
Symtom vid tvångssyndrom kan komma och gå samt minska eller förvärras med tiden. Behandlingar hjälper de flesta med tillståndet att hantera sina symtom och minskar symtomens påverkan på deras dagliga liv.
Föräldrar eller lärare känner vanligtvis igen symtom vid tvångssyndrom hos barn, medan många vuxna kommer att söka stöd när de inser att deras tvångstankar och beteenden inte är baserade i verkligheten och påverkar deras livskvalitet.
I de mest allvarliga fallen kan en konstant upprepning av ritualer ta upp hela dagen, vilket gör en normal rutin omöjlig.
Personer med tvångssyndrom uppvisar vanligtvis först milda symtom på tvångstankar och tvångsbeteenden, vilket kan förvärras med tiden. Tidiga tecken kan inkludera repetitiva beteenden och bestämda sätt att göra saker på, problem med relationer samt överdrivet samlande.
Ofta märker föräldrar eller lärare först de tidiga tecknen hos barn som liknar tecknen hos vuxna och kan omfatta besatthet av bakterier, att leta efter trygghet eller kontrollera saker hela tiden samt att oroa sig för att en viss sak kan hända.
De exakta orsakerna till tvångssyndrom är okänd. Riskfaktorer tros dock innefatta genetik, hjärnans sammansättning och den mer generella miljön.
Det finns ett antal möjliga orsaker till tvångssyndrom. Människor kan utveckla tvångssyndrom på följd av deras gener; de som har föräldrar eller syskon med tvångssyndrom löper större risk att själva utveckla det.
Det kan också finnas ett samband mellan tvångssyndrom-symtom och avvikelser i vissa delar av hjärnan, men det sambandet är inte helt klarlagt och forskningen fortsätter. Vissa personer med tvångssyndrom har områden med ovanligt hög aktivitet i hjärnan, eller låga nivåer av den naturligt förekommande signalsubstansen serotonin.
Tvångssyndrom kan vara vanligare hos människor som har blivit mobbade, misshandlade eller försummade, och kan utlösas av en viktig livshändelse som att bli förälder eller vara med om ett dödsfall. Tvångssyndrom kan också vara mer troligt att utvecklas hos personer som är mycket metodiska med höga personliga krav, eller hos dem som generellt är oroliga med en mycket stark känsla av ansvar för sig själva och andra.
I vissa fall kan barn utveckla symtomen för tvångssyndrom efter en infektion med streptokockbakterier – detta kallas PANDAS (paediatric autoimmune neuropsychiatric disorder associated with streptococcal infections). PANDAS inträffar mycket plötsligt med symtom som verkar kunna uppkomma över en natt och har en mycket allvarlig inverkan på barnets liv.
Gener spelar sannolikt en roll i att människor utvecklar tvångssyndrom, vilket betyder att tvångssyndrom förekommer familjärt. Orsakerna till tvångssyndrom är dock inte klarlagda, och andra faktorer som livserfarenheter kan också ha en inverkan.
Tvångssyndrom kan drabba män, kvinnor och barn. Vissa människor börjar få symtom tidigt – ofta runt puberteten – men tillståndet börjar vanligtvis under tidig vuxen ålder.
Kvinnor kan ibland utveckla tvångssyndrom under graviditeten eller efter att deras barn har fötts. I det fallet handlar vanligtvis tvångstankarna vanligtvis om oro för att skada barnet, med tvångshandlingar såsom att upprepade gånger kontrollera att barnet andas.
Tvångssyndrom är inte livshotande. Dess inverkan kan variera över tiden eftersom symtomens svårighetsgrad varierar. Tvångstankar och tvångsbeteenden kan naturligt minska eller öka vid olika tidpunkter. Behandlingar och hanteringsmetoder kan hjälpa människor som drabbats av tvångssyndrom att hantera effekterna av symtomen och förbättra den allmänna livskvaliteten på längre sikt.
De flesta människor diagnostiseras vid ungefär 19 års ålder och vanligtvis sker debuten av symtom tidigare hos pojkar än hos flickor. Dock kan debut efter 35 års ålder också förekomma.5
Tvångssyndrom måste diagnostiseras av erfaren vårdpersonal inom psykisk hälsa. De pratar vanligtvis med patienten om dennes tvångstankar och tvångshandlingar, hur ofta de inträffar och vilken inverkan de har på dagliga aktiviteter samt livskvalitet och livsnjutning överlag.
Generellt sett för att en diagnos ska ställas bör symtomen vara närvarande i en timme eller mer varje dag och ha en långvarig inverkan på patientens liv och aktiviteter.
Bedömningsskalor kan användas för att mäta svårighetsgraden av tvångssyndrom. Skalan NIMH-GOCS (National Institute of Mental Health–Global Obsessive Compulsive) kan användas för att bedöma den totala allvarligheten av tvångssyndrom på en skala från 1 (minimala symtom) till 15 (mycket allvarliga symtom), medan skalan Yale-Brown Obsessive Compulsive används för att mäta svårighetsgraden av symtom vid tvångssyndrom utan att påverkas av typen av tvångstankar eller tvångshandlingar som finns. Denna skala används av läkare för att beskriva symtom från obefintliga till extrema, med separata delsummor för svårighetsgraden av tvångstankar och tvångshandlingar[1].
Sjukvårdspersonal behöver även utesluta alla andra möjliga psykiska tillstånd som kan orsaka symtomen samt överväga andra tillstånd som patienten kan ha (till exempel depression, ångest eller en ätstörning) så att rätt behandling ges.
[1] Goodman WK, Price LH, Rasmussen SA, et al. The Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale. I. Development, use, and reliability. Arch Gen Psychiatry. 1989;46(11):1006-1011. doi:10.1001/archpsyc.1989.01810110048007
Det finns inga fysiska tester som kan användas för att diagnostisera tvångssyndrom. Det diagnostiseras genom konsultationer med erfaren vårdpersonal inom psykisk vård som kan göra en bedömning av en patients tankar, beteenden och inverkan på det dagliga livet.
Tvångssyndrom kan vara plågsamt för den drabbade individen och personer nära individen. Behandling kan dock hjälpa till att hantera symtomen. Detta kan både förbättra vardagen och hjälpa de som drabbas att njuta av relationer och ha det bättre socialt och på fritiden.
Tvångssyndrom behandlas vanligtvis med psykologisk terapi, medicinering eller en kombination av båda. Även om de flesta patienter med tvångssyndrom svarar på behandlingen kommer vissa fortsätta att uppleva symtom.
Ibland har personer med tvångssyndrom även andra psykiska störningar såsom ångest, depression eller kroppslig dysmorfobisk störning. Dessa måste beaktas när man diskuterar potentiella behandlingar.
Ett kort behandlingsförlopp rekommenderas vanligtvis för relativt mild tvångssyndrom. Personer med måttliga symtom kan behöva ett längre behandlingsförlopp och eventuellt medicinering, och de flesta kommer att svara på behandlingen. Personer med svårare tvångssyndrom kommer i allmänhet att få både terapi och medicinering, och en del kan remitteras till specialiststöd för psykisk hälsa.
De läkemedel som används för att behandla tvångssyndrom är vanligtvis i form av antidepressiva läkemedel som kallas selektiva hämmare av serotoninåterupptag (SSRI). Dessa kan hjälpa till att minska symtomen genom att ändra balansen av kemikalier i hjärnan.
För vissa patienter kan det ta flera veckor innan behandlingen ger effekt, men hos andra individer märks effekterna mycket snabbare.
Personer som tar ett SSRI bör endast sluta göra det med stöd av sin läkare, eftersom vissa personer kan uppleva biverkningar om de slutar plötsligt.
Det finns flera olika SSRI tillgängliga och personer som inte svarar på ett läkemedel kan svara på ett annat. Läkaren hjälper till att hitta rätt läkemedel för varje individ.
Vissa människor kan anse att SSRI inte fungerar alls, i vilket fall specifika tricykliska antidepressiva som också hämmar serotoninåterupptaget skrivs ut istället.
Terapi för tvångssyndrom involverar ofta en typ av kognitiv beteendeterapi (KBT) som inkluderar exponering och responsprevention (ERP).
Detta innebär att terapeuten arbetar med patienten för att identifiera de olika delarna av deras symtom – deras tankar, känslor och beteenden..
Under sessionerna uppmuntras patienter att möta sina rädslor och tvångstankar samtidigt som de inte följer sina vanliga neutraliserande tvångsmässiga beteenden. Detta kallas för responsprevention. Det hjälper patienter att konfrontera sina tvångstankar på ett sätt som minskar ångesten från tvångstankarna. Patienterna får lära sig att deras rädslor inte är rotade i verkligheten..
Terapeuten arbetar med patienter över tid och börjar med de tvångstankar som orsakar lägst mängd ångest för att sedan arbeta upp till de tvångstankar som orsakar mest ångest..
Neuromoduleringstekniker där en kemisk eller elektrisk stimulans används för att ändra nervaktivitet kan också vara tillgängliga. Dessa tekniker inkluderar: transkraniell likströmsstimulering (tDCS), där en svag elektrisk ström appliceras på hårbotten; repetitiv transkraniell . magnetstimulering (rTMS), en icke-invasiv teknik som använder elektriska strömmar för att modulera neuronaktivitet; och djup hjärnstimulering (DBS), vilket innebär att man kirurgiskt implanterar en elektrod för att aktivera nervbanor. Neuromodulationstekniker har hittills använts för tvångssyndrom främst i forskningssammanhang, men rTMS har nu godkänts i USA .
Personer med tvångssyndrom bör äta en normal, hälsosam och balanserad kost och se till att de äter regelbundet så att deras blodsockernivåer inte sjunker, eftersom detta kan orsaka ett dåligt humör. Bra livsmedel att inkludera i kosten är nötter och frön, proteiner såsom ägg, bönor och kött samt komplexa kolhydrater såsom fullkorn, grönsaker och frukt. Koffein bör begränsas.
Att upprätthålla en hälsosam livsstil kan hjälpa människor som lever med tvångssyndrom. Motion är bra för allmän fysisk och psykisk hälsa och rekommenderas ofta som en av de viktigaste behandlingarna för mild depression. Regelbunden träning hjälper till att höja självkänslan och främja ett positivt humör.
Träning behöver inte utföras som en del av en organiserad aktivitet. Det kan vara så enkelt som att hålla sig regelbundet aktiv genom att ta en promenad vid lunchtid eller efter jobbet, eller spela en fotbollsmatch i parken.
Den ångest som orsakas av tvångssyndrom kan också minskas genom avslappningstekniker såsom meditation, yoga och massage.
Även om tvångssyndrom inte kan förebyggas helt kan dess symtom minskas genom terapi och läkemedel. Tidig identifiering och behandling kan också förhindra att milt tvångssyndrom förvärras till en mer allvarlig form.
Forskning pågår om effektiviteten av farmakologiska interventioner vid tvångssyndrom. En genomgång från 2019 av forskning om läkemedelsbehandlingar visade att långvarig administrering av SSRI är allra mest effektivt och att kombinationen av behandlingen med kognitiv beteendeterapi (KBT) eller exponering och responsprevention (ERP) ger bästa resultat[1].
Andra studier om läkemedel pågår och även om andra nya behandlingsmetoder som kan användas för patienter som inte svarar på SSRI, inklusive kombinations- och tilläggsbehandlingar samt djup hjärnstimulering. Vissa studier visar att en typ av operation som kallas kapsulotomi också kan vara effektiv[2],[3].
[1] Del Casale A, Sorice S, Padovano A, et al. Psychopharmacological treatment of obsessive-compulsive disorder (OCD). Curr Neuropharmacol. 2019;17(8):710-736. doi:10.2174/1570159X16666180813155017
[2] Doshi PK. Anterior capsulotomy for refractory OCD: First case as per the core group guidelines. Indian J Psychiatry. 2011;53(3):270-273. doi:10.4103/0019-5545.86823
[3] Pepper J, Zrinzo L, Marwan H. Anterior capsulotomy for obsessive-compulsive disorder: a review of old and new literature. Journal of Neurosurgery. 2019;133:1-10. 10.3171/2019.4.JNS19275
Anmäl dig till vår maillista
Få de senaste uppdateringarna från Neuraxpharm-bloggen.
