Schizofreni är ett allvarligt och långvarigt tillstånd som påverkar hur en person tänker, känner, agerar, umgås med andra människor, uttrycker känslor och uppfattar verkligheten.
När din vårdpersonal har bestämt dina specifika behov kan de ge råd om den produkt som bäst passar dina behov och ditt tillstånd.
Läs mer om dess orsaker, symtom och behandlingar.
Schizofreni är en allvarlig, kronisk psykisk sjukdom som orsakar en rad psykologiska symtom och kan innebära att den drabbade inte alltid kan skilja sina egna tankar och idéer från verkligheten. Det kan leda till problem på jobbet, i skolan och i relationer. Personer med schizofreni kan bli tillbakadragna och tycks tappa kontakten med verkligheten, vilket kan orsaka oro för den berörda individen såväl som för familjemedlemmar och vänner.
Det finns inget känt botemedel och utan behandling kan symtomen på schizofreni vara långvariga och funktionsnedsättande. Men effektiva behandlingar finns tillgängliga för att hjälpa individer att hantera sina symtom, att minska risken för återfall och att kunna njuta bättre av det dagliga livet.
Det finns många missuppfattningar om schizofreni, de flesta som drabbas är dock inte farligare eller våldsammare än människor i allmänhet.
Schizofreni är den term som används för en rad psykiska störingar inom samma spektrum såsom::
Tillstånd relaterade till schizofreni inkluderar schizoaffektivt syndrom, vilket inkluderar delar av både schizofreni och förstämningssyndrom. Symtomen för schizoaffektivt syndrom kan vara paranoida tankar, vanföreställningar eller hallucinationer, koncentrationssvårigheter, depression, problem med sömn och aptit samt socialt tillbakadragande.
Andra relaterade störningar inkluderar vanföreställningssyndrom,[1] kortvarig psykos,[2] schizofreniformt syndrom[3] och psykos[4].
[1] Bebbington P, Freeman D. Transdiagnostic Extension of Delusions: Schizophrenia and Beyond. Schizophr Bull. 2017;43(2):273-282. doi:10.1093/schbul/sbw191
[2] Miller JN, Black DW. Schizoaffective disorder: A review. Ann Clin Psychiatry. 2019;31(1):47-53.
[3] Rebok F. Tratamiento farmacológico del trastorno esquizoafectivo, el trastorno esquizofreniforme y el trastorno psicótico breve [Pharmacological treatment of schizoaffective disorder, schizophreniform disorder and brief psychotic disorder]. Vertex. 2012;23(104):287-298.
[4] Chan V. Schizophrenia and psychosis: diagnosis, current research trends, and model treatment approaches with implications for transitional age youth. Child Adolesc Psychiatr Clin N Am. 2017;26(2):341-366. doi:10.1016/j.chc.2016.12.014
Schizofreni drabbar 20 miljoner människor världen över,[1] eller en procent av befolkningen i alla kulturer. Det påverkar lika många män som kvinnor men uppkommer ofta senare hos kvinnor än hos män[2].
[1] GBD 2017 Disease and Injury Incidence and Prevalence Collaborators. Global, regional, and national incidence, prevalence, and years lived with disability for 354 diseases and injuries for 195 countries and territories, 1990-2017: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2017 [published correction appears in Lancet. 2019 Jun 22;393(10190):e44]. Lancet. 2018;392(10159):1789-1858. doi:10.1016/S0140-6736(18)32279-7
[2] Schultz SH, North SW, Shields CG. Schizophrenia: a review. Am Fam Physician. 2007;75(12):1821-1829.
Svårighetsgraden av schizofreni och dess symtom varierar från person till person, och det kan verka som att symtomen förbättras och förvärras i cykler som kallas återfall och remission. Vissa människor har bara en enskild psykotisk episod, medan andra människor har många episoder under en livstid men lever relativt normala liv mellan episoderna. Andra kan ha mer problem över tid att fungera och upplever inte så förbättring mellan kraftiga psykotiska episoder.
Symtomen för schizofreni kallas i allmänhet antingen positiva (eller psykotiska, baserade på icke-verklighet), negativa (avsaknad av något), kognitiva eller desorganiserade.
Positiva symtom inkluderar:
Negativa symtom inkluderar:
Kognitiva symtom inkluderar:
Desorganiserade symtom inkluderar:
Vid kataton schizofreni kan den som drabbas sluta tala[1] och kroppen kan vara fixerad i en position under en mycket lång tid.
[1] Cha HY, Yang SJ. Anti-inflammatory diets and schizophrenia. Clin Nutr Res. 2020;9(4):241-257. doi:10.7762/cnr.2020.9.4.241
Schizofreni kan utvecklas långsamt, ofta under tonåren, och kan av olika skäl initialt vara svårt att diagnostisera.
Den vanligaste åldern att drabbas av schizofreni är tidig vuxen ålder och man måste uppleva symtomen i minst sex månader för att en diagnos ska kunna ställas. Män med schizofreni kan börja uppleva symtom i slutet av tonåren eller i början av 20-årsåldern, medan symtom kan uppstå senare för kvinnor, upp till början av 30-årsåldern.
Det finns tre faser av schizofreni: det begynnande stadiet, det akuta/aktiva stadiet och residual/återhämtningsstadiet. Det begynnande (eller ”prodromala”) stadiet kan pågå några dagar, men kan även faktiskt fortsätta i flera år. Brist på en specifik utlösare innebär att det begynnande stadiet kan vara svårt att identifiera, och beteendeförändringarna kan vara subtila.
Symtom för möjlig schizofreni kan utgöras av förändringar i humör och socialt tillbakadragande,[1] vilket betyder att tillståndet lätt kan misstolkas som en typisk ”tonårsfas”. Brist på motivation, sömnstörningar, koncentrationssvårigheter, ökat temperament, problem i relationer och svårigheter i skolan är alla symtom som kan uppträda hos tonåringar när tillståndet utvecklas.
De som lider av schizofreni kan uppleva en psykos, vilket ofta leder till deras diagnos. Humörsvängningar och ökade svårigheter att fungera socialt kan visa sig före den första psykosen.
De som har tillståndet kan upptäcka att deras symtom ibland är allvarliga och ibland inte är lika allvarliga.
[1] Lieberman JA, Perkins D, Belger A et al. The early stages of schizophrenia: speculations on pathogenesis, pathophysiology, and therapeutic approaches [published correction appears in Biol Psychiatry 2002 Feb 15;51(4):346]. Biol Psychiatry. 2001;50(11):884-897. doi:10.1016/s0006-3223(01)01303-8
Det är för närvarande inte känt vilken exakt kombination av faktorer som orsakar schizofreni. Nuvarande behandling fokuserar på att effektivt hantera symtom och hjälpa dem med tillståndet att leva ett normalt liv.
Den exakta orsaken till schizofreni är okänd, men det är troligtvis kopplat till en kombination av gener och miljö.
Man tror att vissa människor löper större risk att utveckla schizofreni och att särskilda situationer kan utlösa tillståndet, till exempel en stressande händelse eller missbruk av droger.
[1] Caso JR, Balanzá-Martínez V, Palomo T, García-Bueno B. The microbiota and gut-brain axis: contributions to the immunopathogenesis of schizophrenia. Curr Pharm Des. 2016;22(40):6122-6133. doi:10.2174/1381612822666160906160911
Schizofreni är inte ärftligt utan snarare genetiskt - vilket betyder att en kombination av gener snarare än en enskild gen utgör en faktor för huruvida tillståndet kommer att utvecklas.
Schizofreni kan drabba människor överallt i världen, oavsett etnicitet eller kultur.
Schizofreni kan diagnostiseras i barndomen men detta är relativt sällsynt[1]. Tidig debut av schizofreni uppträder vanligtvis vid en ålder mellan 13 och 18 år. Det är extremt sällsynt att en diagnos ställs för någon under 13 år. Män kan uppleva symtom tidigare än kvinnor även om alla kön drabbas av tillståndet i samma utsträckning. Det är troligt att ju tidigare symtomen uppstår desto allvarligare blir schizofrenin.
[1] Remschmidt H, Theisen FM. Schizophrenia and related disorders in children and adolescents. J Neural Transm Suppl. 2005;(69):121-141. doi:10.1007/3-211-31222-6_7
Hur länge en person kan leva med schizofreni beror på olika faktorer, bland annat svårighetsgraden för ens schizofreni och hur väl behandling fungerar för en. De som lever med tillståndet kan sannolikt leva relativt normala liv tillsammans med familjen om behandling ges. På lång sikt kommer personer med schizofreni sannolikt inte att behöva bo i psykiatriska bostäder. Forskning pågår för att förbättra behandlingar.
Schizofreni förekommer ofta tillsammans med andra tillstånd såsom psykos, diabetes och hjärtsjukdomar. På grund av detta har de med schizofreni mellan 15 och 25 år lägre förväntad livslängd än den allmänna befolkningen[1]. Människor med schizofreni löper två till tre gånger större risk att dö tidigt än den allmänna befolkningen[2].
[1] Wildgust HJ, Hodgson R, Beary M. The paradox of premature mortality in schizophrenia: new research questions. J Psychopharmacol. 2010;24(4 Suppl):9-15. doi:10.1177/1359786810382149
[2] Laursen TM, Nordentoft M, Mortensen PB. Excess early mortality in schizophrenia. Annu Rev Clin Psychol. 2014;10:425-448. doi:10.1146/annurev-clinpsy-032813-153657
Det finns inget enskilt test för schizofreni och tillståndet diagnostiseras vanligtvis efter bedömning av en specialist inom psykisk hälsa, ibland efter en psykos.
Ibland är det kanske inte klart om någon har schizofreni eller en relaterad psykisk sjukdom såsom bipolär sjukdom eller schizoaffektivt syndrom.
Symtom för schizofreni måste uppträda i sex månader och vara oavbrutet aktiva i minst en av dessa månader innan en diagnos kan ställas. Två av följande symtom måste ha observerats:
Vanföreställningar, hallucinationer eller förvirrat tal måste vara ett av symtomen för att ställa en positiv diagnos och de kan inte vara en följd av något annat tillstånd.
Läkaren kan försöka utesluta tillstånd som är förknippade med schizofreni som till exempel substansrelaterad psykos eller hjärntumör genom att använda hjärnavbildning eller blodprov.
Att diagnostisera schizofreni görs genom att observera någons handlingar och symtom. Läkare kan dock utföra tester för att se till att inget annat ligger till grund för symtomen. Till exempel kan avbildningsundersökningar med datortomografi eller magnetkamera utföras för att utesluta att symtom orsakas av problem såsom hjärntumörer, epilepsi, autoimmuna tillstånd eller infektioner. Tester av kognition och/eller personlighet eller bedömningsskalor för schizofreni såsom PANSS kan också användas.
Läkare kommer även sannolikt att utföra tester för att säkerställa att symtom inte orsakas av andra faktorer såsom receptbelagda läkemedel, alkohol eller droger.
Om en läkare misstänker schizofreni kan de hänvisa till en psykiater som kan utföra bedömningar eller observera beteenden för att försöka ställa en tydlig diagnos.
Det finns olika behandlingsalternativ för personer med schizofreni som kan hjälpa dem att leva sina liv på ett hanterbart sätt.
Schizofreni behandlas vanligtvis med en kombination av läkemedel och terapi, anpassat för varje enskild individ.
Syftet är att lindra symtomen och minska risken för återfall eller återkomst av symtomen. Behandlingsalternativ inkluderar förmodligen antipsykotiska läkemedel och/eller kognitiv beteendeterapi.
Antipsykotiska läkemedel kan hjälpa till att minska intensiteten och frekvensen av psykotiska symtom. De fungerar oftast genom att blockera eller modifiera effekten av signalsubstansen dopamin i hjärnan.
Valet av antipsykotika bör göras efter en diskussion med en läkare/psykiater om de förmodade fördelarna och biverkningarna, vilka kommer att skilja sig från person till person. Biverkningar av vissa läkemedel kan utgöras av viktökning, darrningar, stelhet, rastlöshet och sömnighet.
De flesta med schizofreni tar medicin i ett eller två år efter deras första psykotiska episod för att förhindra att ytterligare akuta schizofrena episoder ska inträffa, eller längre om sjukdomen återkommer.
Terapier som kognitiv beteendeterapi, familjeterapi och konstterapi kan bland annat hjälpa människor att hantera sina hallucinationer eller vanföreställningar bättre.
Det finns olika stöd som kan föreslås för de som lever med schizofreni. Stöden kan vara:
En dålig kost kan förvärra symtomen för schizofreni, vilket även kan hända om man dricker alkohol för mycket eller tar droger. Det finns också en risk att alkohol eller droger kan störa vissa antipsykotiska läkemedel.
Träning som en del av ett beteendemodifieringsprogram är nödvändigt för hållbar viktkontroll, vilket är särskilt viktigt för personer med schizofreni . Träning som har visat sig ha en positiv effekt inkluderar:
För närvarande finns det inget sätt att förhindra uppkomsten av schizofreni, även om behandlingsmetoder har utvecklats som kan göra det möjligt för de med tillståndet att leva sina liv på ett relativt normalt sätt.
En tidig diagnos och deltagande i behandling kan bidra till att minska de störningar som kan upplevas och minska risken för återfall. Återfall kan ofta förebyggas genom att:
Eftersom orsaken till schizofreni ännu inte är känd är forskning på områden som miljö och genetik oerhört viktig. Avgörande är också forskning som leder till åtgärder som minskar den inverkan som sjukdomen kan ha på människors liv.
Framtida behandlingar för schizofreni är under utredning. Djuphjärnestimulering, vilket är en väletablerad behandling för Parkinsons sjukdom, kan också vara viktig i utvecklingen av behandlingar för psykiatriska störningar och forskare undersöker detta.
Det görs även viktig forskning för att identifiera hur gener kan påverka schizofreni, i syfte att utöka de personanpassade läkemedlen som kan erbjudas i framtiden[1].
[1]Caso JR, Balanzá-Martínez V, Palomo T, García-Bueno B. The Microbiota and Gut-Brain Axis: Contributions to the Immunopathogenesis of Schizophrenia. Curr Pharm Des. 2016;22(40):6122-6133. doi:10.2174/1381612822666160906160911
Anmäl dig till vår maillista
Få de senaste uppdateringarna från Neuraxpharm-bloggen.